Aliisas och Essis resa mot moderskap

Aliisa och Essi har haft en långvarig dröm om ett eget barn. Äntligen börjar vägen mot föräldraskap att gå framåt med rätt klinik och expert.

Lycka, tro och spänning

När vi stod vid dörren till Felicitas Mehiläinen i Helsingfors i februari 2019, visste vi inte hur lång eller kort vår resa skulle bli innan vi eventuellt skulle bli föräldrar. Drömmen om vårt eget barn hade funnits länge, nu var tiden och tidpunkten rätt. Felicitas Mehiläinen i Helsingfors valdes enhälligt som vår klinik redan efter det första telefonsamtalet.

”Utgångspunkterna för att bli gravid är goda” var den mening som följde med oss hem efter det första besöket. På vägen hem lekte vi med namnkombinationer, gissade hur en eventuell graviditet skulle utvecklas och planerade rumsfördelningen hemma hos oss. Besöket hade medfört en känsla av lycka, tro och spänning. Vår läkare var helt fantastisk! Vi hade tydligt samma tanke om hur behandlingarna skulle fortskrida, samt om tidsplanen och behandlingsplanerna.

Var det inte svårare än så här?

Efter tester, undersökningar, ingrepp, psykologbesök och flera ultraljudsundersökningar var det dags för den första inseminationen, alltså konstgjord befruktning. Inseminationen gick utan problem. På testdagen visade graviditetstestet en svag linje. Är det här allt? Blir vi verkligen föräldrar? Några veckor senare blev det dock klart att invånaren inte trivdes i sin nya etta längre. Den första graviditeten slutade i missfall.

Efter varje negativt graviditetstest kunde vi prata med en varm och empatisk sjuksköterska hos Felicitas. Jag fick gråta ut min sorg, men redan i slutet av samtalet anade jag en glimt av framtiden. När vi bokade nya tider började sorgen återigen förvandlas till en dröm. Kanske skulle det en dag bli vår tur?

Efter fyra resultatlösa inseminationsbehandlingar började krafterna för behandlingarna avta. Det största bekymret var min egen kropps oförmåga att fungera. Det var svårt att försöka orka främja vårt gemensamma välbefinnande när min egen mentala hälsa hade skakats ordentligt. Jag funderade ofta på kvällarna varför min kropp inte fungerar som den borde? Varför får jag inte bli mamma? Det var dags att avbryta behandlingarna och fokusera på annat.

Mer än något annat

Efter ett års paus samlade vi ihop bitarna av oss själva, vårt förhållande och vårt äktenskap. Viljan att fortsätta behandlingarna började bli starkare än den sorg, besvikelse och ångest de medförde. I januari 2021, när vi anmälde oss till kliniken igen, såg vi vår läkare från ett år tillbaka i korridoren. När det ljusa leendet spred sig över allas våra ansikten visste vi att vi ville detta mer än något annat.

Vid behandlingsförhandlingarna beslutade vi att gå direkt till IVF-behandlingar, alltså provrörsbefruktning. Vi stod återigen inför något nytt, fulla av hopp. I februari, efter en lyckad punktion, var det dags för färsk embryotransfer. När jag låg på behandlingsbordet i operationssalen funderade jag på hur man egentligen gör barn? När laboratoriearbetaren ropade mitt efternamn och följde med ”ett embryo”, började situationen bli lite rolig. Är det så här man gör barn?

Varm och hjärtlig service

Oavsett om resans längd är ett år, tre eller fem, har vi alla vår egen upplevelse av dess belastning. På Felicitas Mehiläinen i Helsingfors fick vi professionell, varm, empatisk och hjärtlig service. Denna börda skulle säkert ha varit tyngre att bära utan deras empati. Inför okända saker är den enda livlinan en trygg miljö, som skapades för oss vid varje läkar- och sjuksköterskebesök.

Och så föddes vår Seela.

Bild: Tanja Ruoti